Kulturarvspolitik - propostionen & industriarvet

Den 28 februari 2017 överlämnade regeringen propositionen Kulturarvspolitik (prop. 2016/17:116) till riksdagen. Propositionen är ett viktig politiskt uttryck och formulerar ramarna för en samlad kulturarvspolitik. Denna rör i hög grad även industriarvet. Propositionen innehåller bl.a. förslag till museilag och till ändringar i kulturmiljölagen. Den innehåller också förslag till ändringar i kulturmiljölagen och en förstärkning av Riksantikvarieämbetets roll som samlande kulturarvsmyndighet. Riksantikvarieämbetet ska bland annat få samordningsansvar för museifrågor och kulturarvssektorns digitaliseringsfrågor.

Industriarvets betydelse

I kapitel 4. Kulturarvsområdets framväxt (s. 20-52) ger regeringen en bred beskrivning av kulturarvsområdets framväxt. Fokus ligger på historiebruk, dvs. hur arv från tidigare generationer och föreställningar om det förflutna har använts. Ett speciellt avsnitt har rubriken ”Kulturarvet vidgas: industriarvets kulturarv” och beskriver hur arbetet med industriarvet växte till en bred rörelse under 1900-talets sista årtionden och hur industriarvet blev en central fråga för exempelvis Riksantikvarieämbetet under 1990-talet. Det framgår med stor tydlighet att regeringen anser att industriarvet är en självklar och viktig del av kulturarvet i allmänhet.

Bidraget till arbetslivsmuseer förändras

I kapitel 7. Kulturarvsområdets gemensamma frågor finns ett viktigt förslag till ett nytt bidrag till ideellt kulturarvsarbete (s. 76-77). Förslaget, som varit känt sedan tidigare, innebär att det nuvarande bidraget till arbetslivsmuseer bör omvandlas till ett bredare bidrag som omfattar såväl arbetslivsmuseer som hembygdsmuseer som andra insatser och verksamheter inom det ideella kulturarvsarbetet. Arbetslivsmuseernas Samarbetsorganisation (ArbetSam) har uttryckt stor oro för att detta ska minska möjligheterna för arbetslivsmuseerna att få bidrag. I propositionen skriver regeringen att avsikten med förändringen inte är att mindre medel ska fördelas till arbetslivsmuseerna (8 Mkr 2016) och pekar på att man föreslagit att det nya anslaget ska förstärkas med ytterligare 3 Mkr per år 2017–2020.

Vattenmiljöernas kulturarv

I kapitel 10 finns också ett speciellt och högaktuellt avsnitt. I ”Landets vattenmiljöer” beskriver propositionen hur tillämpningen av EU:s ramdirektiv för vatten kan hota kulturmiljöer som kvarnar, smedjor, vattenkraftverk, industrier eller flottningslämningar som ”många gånger höga kulturhistoriska värden”. Skrivningarna är en tydlig och viktig viljeyttring från regeringens sida att vattenmiljöernas kulturvärden måste värderas högre: ”Regeringen anser att det är centralt att fortsätta utveckla kunskapsunderlag, metoder och vägledning för god avvägning och ömsesidig hänsyn mellan naturvård, kulturmiljöarbete och energifrågor i arbetet med de regelverk och politiska mål som kopplar samman vattenvårdsåtgärder, kulturmiljöfrågor och energimål.” Just betydelsen av en samordning av olika verksamhetsområden

Samtidigt saknas konkreta förslag om möjligheten att utveckla ekonomiskt stöd till ideella organisationer och enskilda som bedriver vattenverksamheter. Miljö- och energidepartementet proposition ”Prövning av vattenverksamheter” om en ny vattenlag är aviserad till juni 2017. Denna kommer ha mycket stor betydelse i frågan om vattenverksamheterna. Se bland skrivelsen från Sveriges hembygdsförbund 17 februari 2017 och Riksantikvarieämbetets rapport Kulturmiljöer vid vattendrag från juni 2016.

Många avsnitt berör industriarvet

• • Även flera andra avsnitt i kapitel 4 Kulturarvsområdets framväxt beskriver områden som har stor betydelse för industriarvet. Som exempel kan nämnas ”Kulturpolitiken och det internationella”, ”Tillgänglighet, delaktighet och nya publiker” och ”Olika gruppers kulturarv och det representativa”.
• • I kapitel 8. Museisektorns struktur redovisas förslag som rör transporthistoriska museer och där regeringen skriver att man bör överväga hur de transporthistoriska museer och samlingar som Trafikverket i dag ansvarar för ska förvaltas i framtiden. Detta berör bl.a. Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Regeringen förordar en ny myndighet under kulturdepartementet som får ansvar där de transporthistoriska museer och samlingar som idag är trafikverkets ansvar. ”En sådan ny verksamhetsstruktur bör få i uppgift att främja kunskapen om och intresset för den svenska transporthistorien och dess roll i samhällsutvecklingen. ... [och] bör även ges ett särskilt ansvar för att samverka med det civila samhällets organisationer samt att verka för kunskapsuppbyggnad inom detta område.”
• • Även flera avsnitt i kapitel 10 Kulturmiljöpolitik för ett hållbart samhällsbygge (s. 139-158), beskriver områden som har stor betydelse för industriarvet, bland annat ”Övergripande arbete med miljömål och kulturmiljön” och ”Regionalt tillväxtarbete och näringslivsutveckling”.
• • I kapitel 12. Kulturarv som informationsresurs (s.167-189) behandlas bl.a. förslag om en samordnad digitalisering av kulturarvet, vilket kan sägas ha speciell betydelse för industriarvet med sin rikedom av arkivmaterial. Till förslagen hör att Riksantikvarieämbetet ska få ett samordningsansvar för kulturarvssektorns digitaliseringsfrågor och att Riksarkivet får i uppgift att inrätta ett speciellt centrum för digitalisering som en gemensam resurs för massdigitalisering.