Östra Götaland

På de två stora öarna i Östersjön, Öland och Gotland, dominerar jordbruket medan industrin är blygsam. Av störst betydelse har industrier med anknytning till jordbruket varit, exempelvis sockerbruk, men framför allt den industri som använde, eller använder, kalksten som råvara. Tidigare gällde det främst kalkbränning på Gotland och Öland, numer främst cementindustrin.

Orrefors Glasbruk cirka 1900. Foto okänd/Tekniska museet. Wikimedia.
Småindustri, utvandring och glasbruk sammanfattar Smålands moderna ekonomiska historia. Småland har Sydsveriges rikaste skogsområde, vilket satt sin prägel på industrin. skogsbygderna är idag delvis mycket glest befolkade, men här återfanns landets mest utpräglade träindustriområden med möbler som specialitet. Pappersindustri finns bland annat i Lessebo. I skogsbygderna mellan Nybro och Växjö, vid Vilhelm Mobergs klassiska utvandrarbygd, har glasbruken sitt centrum i Sverige.

Jönköpings län är starkt industrialiserat med en koncentration vid Vätterns södra ände. Ytterligare en bit söderut finns småindustriernas mest klassiska område kring Gnosjö. I Östergötland finns stora gods och herrgårdar, men också en bergslag där man brutit både järnmalm och kopparmalm. Här ligger gamla bruksorter som Finspång, Borggård, Åtvidaberg och Gusum. Vid Bråviken reser sig Kolmårdens dramatiska berg med sin berömda marmor. Från Linköping mot Vättern ligger den bördiga Östgötaslätten. Linköping är ett administrativt centrum medan Norrköping varit en utpräglad industristad, känd för sin textilindustri. Liksom på andra håll har tjänstesektorn vuxit kraftigt medan industrin gått tillbaka. Detsamma gäller Motala där Göta kanal skapade embryot till Motala verkstad, senare en del av Östergötlands moderna verkstadsindustri.
Bearbetning av text i Geijerstam, Arbetets historia 1997.