2014 Olofsfors bruk

Olofsfors bruk i Nordmalings kommun i Västerbottens län tilldelades utmärkelsen Årets industriminne 2014 för ett framgångsrikt och långsiktigt bevarande av en rikt sammansatt järnbruksmiljö med stora upplevelsevärden.

Med rötterna i 1700-talet knyter Olofsfors bruk ihop det förflutna med nuet. Historien om Olofsfors bruk började när brukspatronen John Jennings passerade Leduån och såg platsen där Olofsfors bruk ligger idag. Här fanns den eftertraktade skogen, närheten till havet och flera forsar att hämta vattenkraft ur. Fyra år senare, 1762 fick han privilegier att anlägga masugn på platsen. Masugnen togs i bruk 1766 och snart utökades verksamheten med stångjärnshammare och manufaktursmedja.

Långa frakter gjorde att bruket aldrig blev särskilt lönsamt och mot slutet av 1800-talet fick bruket känna av den s.k. bruksdöden då många bruk i Sverige lades ned. Produktionen av tackjärn upphörde och hyttorna blåstes för sista gången 1894. Under samma tid började skogsindustrin att växa sig stark och Nordmalings Ångsåg AB köpte successivt upp Olofsfors bruk för att kunna använda skogen för sågens räkning. Järnbruket levde dock vidare som kättingtillverkare och idag genom Olofsfors AB. Företagets moderna anläggningar ligger direkt invid de historiska delarna av Olofsfors och här tillverkas specialiserade och kvalificerade produkter av borlegerat stål för skogs- och entreprenadmaskiner: drivband för skogstraktorer, slitstål och vägstål.

År 1979 bildades Stiftelsen Olofsfors Bruksmuseum för att förvalta delar av området och idag är bruket ett av Västerbottens läns största besöksmål.

Stora delar av järnbruket finns kvar, samlat kring tre vattenfall. Masugnen blåses ned redan 1894 och både masugn och rostugns revs efter andra världskriget då man ville återanvända teglet. Själva hyttbyggnaderna står dock kvar och där finns också fundamenten till rostugnen bevarat.

Bland övrig äldre bebyggelse finns arbetarbostäder, skola, disponentbostad, tvättstugor, handelsbod, kvarn, ladugård, bagarstuga, krog med mera. Idag ryms en rad olika verksamheter i byggnaderna; allt ifrån ateljéer till konferensanläggning.

Bland de bevarade verksbyggnaderna finns vattendrivna stångjärns- och kättingsmedjor, som nu successivt restaureras och sätts i drifts av Stiftelsen Olofsfors Bruksmuseum.
Räckhammaren i hammarsmedjan är tillverkad i Olofsfors 1847, drivs med vattenkraft och står på samma plats sen 1878. Den är renoverad och i drift sedan 1983. Även smälthammaren finns kvar med alla originaldelar i relativ bra skick, men inte i drift. En Bagges blåsmaskin från 1845 renoverades för drift 1983. På grund av axelproblem står den för närvarande stilla, men ska renoveras under 2015.

I kättingsmedjan är alla maskiner framställda i Sverige och vissa i Olofsfors. Till brukets 250-årsjubileum 2012 restaurerades den utrustning som behövs för att smida kätting. Transmissionen togs i drift med en elmotor som sitter på samma ställe som originalmotorn och som ursprungligen drevs med en vattenturbin. Bland övrig utrusning som används vid drift är en bockmaskin som bockar järnet till länkform, ugnen som det behövs till vällningen av kättingen, hammaren som smider ihop länkarna. Dessutom finns en klipp som inte är i bruk av säkerhetsskäl. Sträckbänken för att testa kättingen finns kvar men är ännu inte tagen i bruk.

Svenska industriminnesföreningens motivering:

Olofsfors bruk i Nordmalings kommun tilldelas utmärkelsen Årets industriminne 2014 för ett framgångsrikt och långsiktigt bevarande av en rikt sammansatt järnbruksmiljö med stora upplevelsevärden.

När skogen började tryta i Bergslagen styrde kronan den expanderande järnhanteringen till andra delar av landet, inte minst Norrlandskusten. Så kom det sig att den mäktige brukspatronen John Jennings lät anlägga en masugn i Olofsfors år 1762 och snart tillkom även stångjärnshammare och manufaktursmedja. Efter den stora bruksdöden levde Olofsfors vidare som kättingtillverkare och idag genom Olofsfors AB.

Brukets äldre bebyggelse ligger samlad kring tre vattenfall och utgör ett ovanligt komplett järnbrukssamhälle präglat av det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Bland de bevarade verksbyggnaderna märks särskilt de vattendrivna stångjärns- och kättingsmedjorna, som med väl bevarad utrustning successivt restaureras och sätts i drifts av Stiftelsen Olofsfors Bruksmuseum. Samverkan mellan bruksmuseet, den moderna industrin och en rad fristående aktörer med utåtriktad verksamhet har gjort bruket till ett av regionens främsta besöksmål.

Bilder

keyboard_arrow_up