Kålhuvudet

Bebyggelsen på Kålhuvudet utgör en av de få bevarade miljöerna från den stora sillperioden under 1700-talets andra hälft. Kålhuvudet anlades som trankokeri 1780. Verksamheten utökades efter några år med sillsalteri. Efter sillperiodens slut i början av 1800-talet kom anläggningen att tjäna som handelshus och krog. Sedan 1800-talets slut har anläggningen använts som sommarbostad. Från trankokeritiden finns mangårdsbyggnaden, trankokeriet och grumsdammen bevarade. Mangårdsbyggnaden från 1784, tillbyggd, 1814, är både exteriört och interiört välbevarad med intressanta inredningsdetaljer. Trankokeribyggnaden från 1780-talet är något mera förändrad, men byggnadens huvuddrag och stomme är ursprungliga. Stora delar av Grumsdammen från 1780 är bevarade. Genom att såväl boningshus, som trankokeri och grumsdamm finns bevarade kan helhetsmiljön ge en god uppfattning om hur en trankokerianläggning var uppbyggd.