1024px-Eslövs_station-10
Eslövs station. Foto: David Castor, wikimedia commons, CC BY.

Eslövs station

Eslöv är från grunden ett järnvägssamhälle, som varit helt beroende av stationen vid stambanan. Stationen blev en järnvägsknut med fyra anslutande privata banor – från Landskrona (1865), Ystad (1866), Hörby (1896) och Röstånga (1898) – och drog till sig industriella, kommersiella och administrativa verksamheter. Stationen anlades på Eslövs bys utmarker och inledde utvecklingen till en viktig centralort, som fick stadsrättigheter år 1911. År 1858 uppfördes ett mindre stationshus, men det rev 1865 och ersattes av ett nytt ritat av A. W. Edelsvärd. Stationshuset i Eslöv är ett exempel på hur järnvägsbyggnaderna blev bli platsen för flera statliga verksamheter. I Eslövs stationshus fanns förutom de lokaler som tillhörde Statens järnvägar en teleexpedition och ett postkontor. Stationshuset omgestaltades helt av Folke Zettervall år 1913.
Utbyggnaden av antalet spår utifrån bl.a. en växande persontrafik ställde speciella krav på resandes passager till och från tågen. I samband med stationsområdets ombyggnad vid 1900-talets början anlades här Sveriges första och enda kombinerade person- och resgodstunnel under spåren med separata nedgångar från stationshuset genom en trappa från vestibulen och hiss från resgodsexpeditionen och postlokalerna. Att transportera resgods och post via tunnlarna var alltför tidsödande varför man återgick till att utföra dessa transporter i bangårdsplanet. Väggarna i tunneln har från början varit klädda med ljusa kakelplattor och tegel i mönstermurning. Denna beklädnad finns endast bevarad i tunnelns västra del.

Från tunneln kan perrongerna nås via trappor. Uppgångarna är täckta av träbyggnader med liggande rödmålad panel, småspröjsade fönster och tegeltak. Perrongtaken bärs upp av en limträkonstruktion - "system Töreboda" - med sadeltak belagt med takpapp.

Skyddsbestämmelserna för det enskilda byggnadsminnet omfattar även den angränsande muren.