Voxna_smedja_07
Voxna smedja. Foto: Hans Lindqvist 2007, Wikimedia commons CC BY-SA 3.0

Voxna smedja

Järn började framställas vid Voxnabruk 1726. Stångjärnssmedjan byggdes 1893 på platsen för en nedbrunnen äldre stångjärnshammare. Smidet var första tysksmide och vid 1800-talets mitt gick man över till franche-comtémetoden. När den nya smedjan byggdes hade tackjärnsblåsningen vid bruket upphört sedan 1874 och tackjärn hämtasdes istället från Ljusne. År 1915 upphörde franche-comtésmidet och härden togs ur bruk. Tiden efter första världskrigets utbrott präglades av försök med olika metoder och verksamheter innan järnbruket i Voxna slutligen lade ned.
År 1914 anlades en mindre, elektrisk smältugn för framställning av specialstål. För ugnens räkning gjorde en utbyggnad av smedjan, det s.k. blästerhuset. Fram till1918 framställdes kisel ur malm från Grynåsgruvorna. Efter krigsslutet blev tillverkningen olönsam och år 1920 inleddes experiment med den s.k. Wibergska metoden för stålframställning. De sista ansträningarna att hålla järnbruket igång gjordes 1923, när de lancashirehärdar som nu finns kvar installerades. De båda härdarna var försedda med förvärmd bläster och mekaniska hjälpbrytare som drevs av elmotorer. Samtidigt ersattes mumblingshammaren av en 1 1/2 tons ånghammare. Smide bedrevs nu endast vissa perioder under året och då av smeder från Ljusne, vilkas uppgift också var att lära brukets egna smeder den nya tekniken. Smidet upphörde helt år 1932.