Vålsjö_kvarn_03
Vålsjö kvarn. Foto: Hans Lindqvist Wikimedia Commons CC BY-SA 3.0

Vålsjö kvarn

Strånsjöbäcken eller Vålsjöbäcken som den också kallas, kastar sig 48 meter utför bergssidan i Vålsjö i Hälsinglands hösta fall. Fallet har utnyttjats till många olika vattendrivna verk. Vid storskiftet 1799 visar kartan sex olika anläggningar som benämns "såg och sqvaltekvarnar"". Bonden på Kålsjö nr 5 Erik Andersson, köpte 1851 hälften av vattenfallets verk, skvalta, skäkt, vadmalsstamp, andra byggnader och jord vid Vålsjöbäcken. Tillsammans med den andre delägaren fick Andersson tillstånd att bygga en tullmjölkvarn som stod färdig 1858. Kvarnen hade till en början två par stenar. Kvarnen drevs först med vattenhjul vilket byttes ut mot två mindre turbiner samtidigt som turbinhuset byggdes till troligen 1918. När den siste mjölnaren tog över kvarnen 1906 gjordes en renovering och modernisering. Då byttes de två gamla turbinerna ut mot en stor och naturstenarna byttes mot gjutna stenar. En tillbyggnad mot öster som innehåller förstuga och såhus, tillkom någon gång i 1900-talets början. I övrigt har ändringarna på byggnaden bara bestått av att trasiga fönster bytts mot gamla återanvända och ett plåttak har lagts över det gamla spåntaket.
Samtidigt med turbinerna installerades även en generator i kvarnen och man fick elström inte bara till det egna behovet utan kunde även leverera elström till sex gårdar i grannskapet. Ända fram till kvarnens nedläggning 1955 fortsatte elproduktionen. I översta våningen finns sädeslårar och nedsläpp för olika malningar. I mellanvåningen finns kvarnstenarna, en kross för havre och en skräddmaskin. I våningen längst ner finns utsläppen från kvarnen i våningen ovanför. Allt maskineri finns bevarat och kvarnen är fullt funktionsduglig om turbinen åter kan installeras. Vid fallet ovanför kvarnbyggnaden ligger en smedja som byggdes på 1920-talet. Smedjan är exteriört välbevarad och innehåller även en stor del av den ursprungliga utrustningen.